Elin Cederbrant lever med typ 1-diabetes sedan 2010. Hon har deltagit i kliniska studier och är stolt över att ha engagerat sig för forskningen.

– Forskarna och jag har samma mål, vi vill hitta en bot mot typ 1-diabetes, säger hon.

Elin hann aldrig bli riktigt sjuk, i hennes fall var sjukdomen väntad. När hon föddes upptäcktes genom en forskningsstudie att hon bar på autoantikroppar mot de insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln, ett tecken på att Elin med stor sannolikhet skulle utveckla typ 1-diabetes någon gång i livet. Gradvis började kroppen gå till attack mot cellerna som gör insulin, och till slut fungerade inte hennes insulinproduktion längre och hon fick diagnosen typ 1-diabetes.

– Min mamma har också typ 1-diabetes så vi fick beskedet att det inte var om, utan snarare när sjukdomen skulle bryta ut. När beskedet kom trodde jag att jag var mentalt förberedd, men det var verkligen jättejobbigt, säger Elin.

Typ 1-diabetes intensivbehandlas dygnet runt med insulin, det livsviktiga hormon som Elins kropp saknar. Hon måste alltid tänka på vad och hur mycket hon äter, vilar eller rör sig eftersom det påverkar blodsockerbalansen. Blodsockret övervakas och styr behovet av insulin som hon tar med pump eller spruta. Både brist på insulin och för hög dos insulin kan innebära livsfara. Hotet om akuta komplikationer och hamna i koma är ständigt närvarande, liksom vetskapen om risken för långsiktiga, svåra följdsjukdomar som ger skador på synen, blodkärlen och nervsystemet.

Elins upplevelser av vad som är svårast med att ha typ 1-diabetes har förändrats över tid. Från början var det alla nålarna som var värst, nu är det stressen kring att tvingas planera varje dag och att aldrig kunna ta paus.

– Det syns inte utanpå att jag är sjuk men själv kan jag aldrig släppa att jag har typ 1-diabetes, tankarna ligger alltid där och gnager, det är jättejobbigt.

Typ 1-diabetes är den vanligaste livshotande sjukdomen som drabbar barn och ungdomar i Sverige. Sjukdomen ökar konstant och orsakar stort lidande. Ännu saknas botemedel, men forskning pågår. För Elin är forskning och kliniska studier betydelsefullt och genom sitt eget deltagande har hon bidragit med värdefull kunskap som kan innebära förändring av hur typ 1-diabetes behandlas i framtiden.

– Jag kan inte forska själv men jag kan hjälpa till genom att delta i studier. Patienterna är ju otroligt viktiga för att kunna hitta och lansera nya läkemedel.

- Intervjun är publicerad i Diamyd Medicals årsredovisning för 2016/2017 -